måndag 26 januari 2015

Återigen löparlycka (snö lyser vit i granen....)

För någon månad sedan skrev jag om Löperotik och hur underbart det är att springa när det är vitt ute.

Nu har jag varit bortrest ett tag och inte hunnit med någon löpning så i går fick det bli ett snabbt pass mellan frukost, fruns träning och besök från ett par vänner. Som vanligt när det gäller traillöpning för mig så blir det i skogen neråt Görveln och utan någon som helst plan på sträcka eller riktning, dock med ett tidskrav på 45 minuter denna gång för annars skulle jag inte hinna innan besöket.

Jag formligen älskar att springa i naturen när det är snö. Tempot tvingas ner men ansträngningsnivån blir ändå ok. Svag musik i lurarna men inte högre än att jag hör stegen i snön. Fokus på marken framför, hålla koll på om det kommer is, dolda rötter/stenar men inte mer fokus än att det går att titta in i skogen och se all vinter, helt enkelt underbart.

När man sedan är på väg hemåt och först kommer ut på större stigar - en gångväg - asfalt (med snömodd såklart) så ökar tempot omedvetet och passets sista km går också snabbast (ca 4:20).

Lånar en tidigare vinterbild som illustration.

4 kommentarer:

  1. Det är fantastiskt att springa ute när det är vitt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kan jag säga förutom att jag såklart håller med :-)

      Radera
  2. Det är ganska skönt för kroppen, så länge man inte springer fort. Då, när man börjar spänna sig för att hålla emot, kommer värk i ländryggen som brev på posten. Men det brukar går över på ett dygn. SÅ är det att bli gammal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med tempo tycker jag kommer automatiskt, det går inte att springa för fort om man samtidigt vill njuta av passet (och de här passen ska njutas av)...

      ...och det där med ålder tycker jag vi låter bli att prata om :-)

      Radera