Tävlingsrapport - Två sjöar runt - 2015

Premiärlopp för 2015 och därför en viktig värdemätare. Jag tror att jag var bättre tränad för löpning för ett år sedan men att jag är starkare i kroppen i år och därför kommer kunna öka tempot mer och det var det svaret jag fick idag. Jag orkar inte riktigt med löpmässigt men jag återhämtade mig fort efteråt. Ska bli kul resten av våren.

Inför
Jag är ju sen 3 veckor tillbaka 2-barnsförälder vilket gör att de flesta lopp kommer få en annan uppladdning än tidigare. Jag kan inte längre vika tiden innan loppet till vila eller laddning, jag kan inte längre räkna med att ha gott om tid på mig innan loppen. De frikorten får jag använda på några (få) tävlingar utspritt på en hel säsong.

Alltså blev det, vilket var första gången för mig, en efteranmälan på plats i Sumpan 8:15 på morgonen tillsammans med den äldre sonen V, det fick bli en liten utflykt som gav mor och nyfödd chansen att vila lite extra. Tillbaka hemma strax innan 10 och med start 12:00 så blev det en andra frukost och lite lek med V.

Ungefär en timme innan start kom morbror med familj och hämtade V för en lekplatsutflykt och först då kunde jag börja ladda lite. Jag valde att ladda så länge som möjligt hemma och parkerade en bit från Sundbybergs IP fem över halv, med 25 minuter till start.

Så här ser alltså en efteranmälningsnummerlapp ut.
Inte så stor skillnad ändå :-)

På väg in för att lämna överdrag och väska träffade jag på Calle som var på väg till uppvärmningen och vi hann bara hälsa lite snabbt där och då. In med väskan och ner för att värma upp lite och fundera på taktik. Uppvärmningen blev enklast, en dryg km långsam jogg med lite löpskoleövningar följt av 3 fartökningar. Sedan lite tänjning och rörlighet och då träffade jag på Calle igen som stod o sträckte ut lite han med.

Vi rörde oss bort mot starten (som bara var 100 m längre bort) och stod tillsammans med de andra ca 150 deltagarna i 11,2-klassen och undrade lite var startlinjen faktiskt var. ”Där jag står, där är startlinjen” hörde vi plötsligt någon säga och då var det bara att rada upp sig och vänta på starten.

Jag valde den taktik jag mest funderat på innan vilket innebar lugna första 3 km och sedan sakta öka tempot med undantag för backen på en km vid varvning och springa andra varvet snabbare med en spurt sista dryga kilometern. Jag måste skriva nu att jag faktiskt kände det som att jag följde den planen bra men när jag såg mina km-tider så vet i katten.

Genomförande
Jag startade alltså lugnt, även om jag på mina tider ser att jag de två första km som näst respektive tredje snabbaste km. Nu öppnade jag inte för snabbt utan kontrollerat så den mentala tanken att ta det lugnt i början var nog ett bra ”knep”.

För er som aldrig sprungit runt sjöarna i Sumpan så är det mestadels platt med små, små kullar förutom en något längre uppförslut på ca 300 m och 10 höjdmeter vid drygt 4 respektive 9,5 km. För att få till lite backmetrar så har någon, och jag säger inte att personen är i maskopi med djävulen men nog känner dom iaf varandra, i tävlingsledningen lagt in en liten extra sväng upp bakom simhallen bara för att få till en km uppförsbacke med ca 35 höjdmeter halvvägs in i samband med varvning. Den var inte kul den.

Men efter det så var det bara att sätta fart lite nerför och försöka hålla den farten. Precis innan backen upp blev vi en liten grupp på 6 eller 7 löpare som kändes jämnstarka. I uppförsbacken fick jag kämpa för att hänga med men sedan släppte jag min vana trogen på nerför och kom inte bara om utan fick även ett litet glapp till de övriga. Nere på den långa platta delen runt Råstasjön så hörde jag hela tiden ”några” personen flämta och stånka en liten, liten bit bakom mig men jag ville inte vända mig om för att se vilka eller hur många så jag kämpade på för att hålla mitt tempo och här flöt det ändå på bra.

Framåt nio km började jag dock tappa lite tempo vilket gjorde att två stycken kom ifatt mig igen. Den ena var han som verkligen stånkat och frustat så det måste ha hörts över hela Sumpan men den andra verkade oförskämt pigg och kom med hurtiga tillrop som ”nu kör vi”, ”det är inte långt kvar” och tillslut kom den mest dräpande kommentaren, ”vill du ha lite hjälp?”. Hade jag inte varit så trött så hade jag svarat något avsnoppande men nu blev det bara, ”ja tack” (möjligen med en eller några flämtningar mellan orden). ”Ok, vilken tid satsar du på?” frågar han då och återigen, om jag inte varit så trött så hade jag kommit med något kul snärtigt svar men nu blev det, ”46… ..men… …det… …e… …lite… …sent…” (återigen möjligen med ett eller annat flämt inbakat).

Sagt och gjort, Markus (Brandkårens IK) drog upp ett något högre tempo och plötsligt var vi bara två igen. Jag kände mig faktiskt riktigt ok i kroppen här och började tro på 46, till och med så mycket att jag började uppskatta M´s hurtiga tillrop. Sen kom den där backen.

Har jag någonsin förklarat hur mycket jag hatar uppförsbackar? Jag hatar verkligen uppförsbackar! Dom har förstört så många tävlingar för mig och jag verkar inte kunna lära mig hur jag ska angripa dom. Nerför är ju inga problem.

Backen vid 9,5. Jag viste att jag var tvungen att orka med den i samma tempo som M så det var bara att bita i och kämpa och jag klarade det men sen var det 1,3 km med riktigt stumma ben kvar. Nerförsbacken gick som vanligt bra och jag kunde löpa ut bra efter backen och fram till sista lilla knixen upp på kanske 100 m med 5 höjdmeter, men det räckte med dom stumma ben jag hade.

Jag gav verkligen allt hela vägen men det gick för långsamt sista 4-500 för att helt nå fram. Dock är det alltid ett tecken på att man gjort bland det bästa man kunde när man faller ihop efter mållinjen och behöver några minuters vila innan man reser sig upp igen.

Om du råkar läsa det här Markus så återigen ett stort TACK! för draghjälpen på slutet. Det var säkert minst 30-40 sekunder på sluttiden och otroligt stärkande mentalt att veta att jag kan öka trots trötthet.

Resultat
Officiell tid blev 46:12.
Placering 41 av 158

Analys
Är jag nöjd då? Jo det får jag säga.

Visst kunde jag öppnat lite snabbare och kanske klarat av det, men det skiljer inte mer än knappt 30 sekunder mellan halvorna vilket är bra. Framförallt när andar halvan var snabbare.

Trots att jag var så slut när jag kom i mål så känner jag mig återhämtade redan under eftermiddagen så kroppen är stark även om inte den absoluta snabbheten finns där just nu men det vet jag ju beror på den minimala löpträningen i framförallt februari.

Om två veckor är det premiärmilen och jag får nog revidera mitt mål på under 42 minuter där till lite snabbare så nu är det ut och köra lite fartuthållning så ska det nog bli bra.