onsdag 29 april 2015

I´m back! - eller hur jag testar klor-medicinering

Jag har ju varit förkyld ett tag, nästan en vecka och det har varit minst sagt frustrerande. Igår var jag också snuvig, lite tjock i halsen men trots det bestämde jag mig för att gå på kurstillfället på kvällen och det visade sig vara ett lyckodrag.

Jag vet inte om det beror på kemikalier som släpps lös vid träning, bara är ett sammanträffande (att jag var på väg att bli frisk ändå) eller om det trots allt var kloret i vattnet som gjorde det men idag vaknade jag och snuvan är (nästan) helt borta. Hurra!

Passet i sig bestod mestadels av 50 resp. 25 m med voltvändning + 4 stycken 25:r i maxfart på slutet och ansträngningsgraden var sådär vilket nog var bra. Voltvändningarna börja faktiskt sitta och på torsdag ska jag försöka simma 100 m med 3 riktiga vändningar, får se hur det går.

Annars så är det ju Kungsholmen runt nästa lördag vilket är den tävlingen jag satsar lite extra på under våren. Dels för att jag har bra vibbar från mitt deltagande förra året. Dels för att tävlingen ligger bra i tid och tillslut för att jag bara måste komma under 40 nu.

Även om förkylningen satt lite käppar i hjulet vad det gäller planeringen så är det ingen katastrof, jag har fått några dagars vila vilket kan vara bra då jag tränade hårt veckorna innan.

Utifrån dagsläget vill jag först känna på kroppen lite, köra några fartpass över helgen och sedan lite lugn träning nästa vecka så då ser det ut ungefär såhär:
Idag: Innebandy - om kroppen känns bra då vet jag att den är frisk.
Torsdag: Simning på morgonen - teknik med inslag av tempo.
Fredag: Om allt känns bra så blir det ett intervallpass, kanske 3*(1000 m + 500 m).
Lördag: Vila eller styrketräning
Söndag: Kombipass, 10 * kort backe + 5 km tempo.
Måndag: Vila, opererar bort en visdomstand.
Tisdag: Simning på kvällen - kurs.
Onsdag: Innebandy.
Torsdag: Simning morgon + lugn distans med kort fartökning på kvällen (alt. morgonpass fredag).
Fredag: Lugn distans med kort fartökning på morgonen (om inte kvällspass torsdagen, isf vila).

Jag vet att jag har formen, jag tror att jag har speeden, nu ska jag bara få ihop det och våga, framförallt våga, hålla ett km-tempo som startar på 3 :-).

E bare o spring...........

lördag 25 april 2015

Nu är det förkylt.....

Är det någon mer än jag som får panik efter några dagars sjukdom?

Nu har jag varit förkyld i 3 dagar och räknar med 1-2 dagar till innan jag kan träna "på riktigt" igen och jag bokstavligt talat känner hur all träning jag gjort rinner av mig för varje dag, varje timme jag inte kan träna.

Jag vet ju att det inte är så, att jag kan var sjuk ganska länge utan att tappa speciellt mycket. Jag har t ex sett Svett & etikett med Kalle Zackari där han blir sjuk och "Super-Karin" talar om att det inte är någon fara, men ändå...

....jag kan nästan få panik.

Jag känner hur otränad jag blir, hur magen växer, hur muskler förtvinar, hur konditionen minskar och hur jag segar ihop till en soffpotatis, väldigt otrevlig känsla.

Dessutom känner jag mig ju sjuk!
Nåväl, idag har jag i alla fall genomfört lite tråkig core-styrke-rörlighetsträning.

Men det är ju ingen träning!
Inte på riktigt!

onsdag 22 april 2015

Träning och hälsosam mat är bra, inte dåligt!

Jag snubblade på en debattartikel i Metro med den provocerande titeln: Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med.
Nu handlade inte artikeln om att tre gånger i veckan inte var träning utan var en artikel om en person som haft den psykiska sjukdomen ortorexi – manisk överhälsosamhet men tagit sig ur den:
Artikeln som bild.

Jag vill börja med att säga att jag tycker skribenten har varit stark som tagit sig ur sina psykiska problem och nu lever ett bättre liv.
Problemet är att träning och hälsosam mat blir boven i artikeln och det är så fel. Människans kropp är gjord för att arbeta fysiskt, mycket och länge. Eftersom vi inte gör det i våra vardagliga jobb (i alla fall inte dom flesta av oss) så får vi se till att röra oss på fritiden, s.k. träning, motion, lek, trädgårdsarbete, städning etc. Allt som är ansträngande. Detta är nyttigt för oss och kan utan vidare göras dagligen, eller flera gånger per dag utan att vara skadligt.
Ja, det finns undantag. Viss typ av elitträning är skadligt och när du gör nya saker finns alltid en risk för att du överanstränger dig och det är också skadligt men nu pratar vi inte om undantagen. Majoriteten av alla människor i Sverige skulle må bra av att röra sig mer, träna mer, leka mer, vad som helst som anstränger kroppen lite (eller mycket). Även skribenten mår bra av det, jag lovar, hon mår bra av att träna och att äta nyttigt så länge som hennes psykiska sjukdom i kombination med träning och överdrivet tänk runt matintag inte ställer till problem, men det är hennes personliga problem/sjukdom.
Och det är nu vi kommer tillbaka till kärnan.
Det är inte träningen och den hälsosamma maten som är farlig!

måndag 20 april 2015

Intervaller 2 * (3 timmar + 1 timme)

Vaknade i morse (måndag) och kände mig helt slut i kroppen, sådär som man kan känna sig dan efter ett riktigt hårt träningspass eller en riktigt hård tävling.

Enda kruxet är att jag inte tränade igår (söndag) utan det var en dag dedikerad åt huset, trädgården och framförallt familj och vår treåring (V). Ingen träning alls...

...eller...

...jag började tänka lite på vad jag gjorde igår och det började med att vi gick ut vid 9, först jag och V, och började gräva, ta bort stenbeläggning, köra skottkärra och allt annat man måste göra för att skaffa mer gräsmatta. Lite senare kom resten av familjen ut och så fortsatte vi alla att jobba på framåt 12-tiden då det blev lunch.

Efter lunchen åkte jag en snabbis till Bahaus och köpte jord och när jag kom hem så skyfflade jag först ut jorden på den nya (blivande) gräsytan och sen var det att ta med V på sin nyinköpta cykel bort till lekplatsen där han hade en lekdejt. Där var vi i ca 3 timmar innan vi tog oss hemåt igen och V lekte med grannbarnen medan jag sådde färdigt.

Så om jag räknat rätt så var jag igång dryga 8 timmar i går, ca 3 timmar trädgårdsjobb - lunch - drygt 1 timme trädgårdsjobb - transport lekplats - knappt 3 timmar lekplatslek - transport hem - ca 1 timme trädgårdsjobb.

Nu till den viktigaste frågan. Får det räknas som träning? :-)
Trädgårdsarbete = träning?

torsdag 16 april 2015

Voltvändning is the s***t!

I tisdags hände det och det var kul, riktigt kul.

Det började sisådär, jag fick jäkta från V´s dans till simträningen, missade uppvärmningen och kom direkt in i lite tempoövningar. Andan i halsen och ett gäng längder senare skulle vi stanna av och äntligen få börja med vändningar, VOLTvändningar :-).

Ja, eller.....

...uppgiften blev att slå kullerbyttor i vattnet och efter det ta två-tre simtag och slå en kullerbytta i vattnet.

Eftersom jag är den jag är så såg jag ju möjligheten att istället simma två-tre simtag mot kanten, bara slå en halv kullerbytta och skjuta ifrån.

Sagt och gjort, allt går riktigt bra tills jag märker att händerna slår i botten, jaha, jag har alltså skjutit ut mig i en vinkel nästan rakt ner i botten.

Gör om gör rätt.

Nästa gång. Simmar fram bra, gör kullerbyttan och skjuter ifrån och....

...ja överkompensation, flyger nästan upp genom vattenytan.

En tredje gång för långt från kaklet, fjärde gång upp genom ytan, femte gång glömmer att andas ut genom näsan och får in en massa vatten, men sen....

...den sjätte gången....

...då blir det plötsligt bra. Bra simning in, bra kullerbytta, bra frånskjut, bra utandning, bra benkickar, bryter ytan en ganska bra bit ut från kanten, tre simtag och sedan en andning. Jag gjorde det, min första riktiga voltvändning.

Tjohoo! :-) 

Så nu är det väl bara att köra på då?

Nja, förutom att det kanske är en av fem som lyckas så är det kruxet med att inte få vila i samband med vändningen också. Ni förstår i vanliga fall tar jag tag i kanten, tar ett extra andetag, vänder mig snett bakåt och skjuter ifrån. Nu med voltvändning så är det bara inte det extra andetaget som försvinner utan man ska benkicka under vatten utan att andas och när man kommer upp till ytan ska man helst ta 2-3 simtag innan nästa andning. Det blir lååååång tid utan andning kan jag lova.

Men jag kämpar på och även om jag inte kommer kunna simma som en
Simma lugnt
delfin så gör jag mitt bästa för att närma mig.

tisdag 14 april 2015

Fart, snabbhet och tempo (vill bli som blixten).

Att det ska vara så svårt att springa fort?

Jag menar inte att det skulle vara svårt att bara springa iväg i en kort sprint så fort man kan utan att det är svårt att springa fort, en längre tid och med bibehållen teknik.

Eller längre tid?

Försök att springa 100 m så fort du kan, nog f-n är det svårt att behålla tekniken redan på den "korta" sträckan....

Jag har sedan i höstas varit väldigt medveten om att jag är för dålig på att springa snabbt, det fastän jag är riktigt kvick första 10-20 metrarna på vilken bollsportplan som helst. Så fort jag försökte springa under 4:00/km så dröjde det bara max 2-3 km innan jag tappade tekniken, började sitta ner i steget, krängde med överkroppen och till och med gjorde fotbollssprintar (ni vet dom där när halva energin går åt i sidled). Sprang jag snabbare, säg 200-ingar i 3:30-3:40/km så räckte det för att jag skulle tappa tekniken efter ett 10-tal intervaller. Kroppen och dess uppbyggnad klarade helt enkelt inte av att springa i det tempot någon längre tid alls, inte ens med vila.

Visst har det blivit sakta bättre under de år jag tränat, när jag startade så kunde jag knappt springa under 4:00/km alls, kanske en km med sluggerteknik, kanske. Och visst vet jag att jag sakta kommer bli snabbare oavsett hur jag lägger upp träningen men jag vill ju bli snabbare nu!

Därför la jag upp en (ovanligt) lång plan (läs hela planen här) för att vara mig, med uppbyggnad under vintern och fartträning mars, april för att toppa mig till Kungsholmen runt 9 maj då målet sub40 på milen ska bli verklighet.

Och jag har följt planen. Jag har verkligen byggt upp kroppen under vintern med alternativ träning för att stärka den + underhållande löpning. Jag har gjort det jag skulle.
Och jag gör det jag ska nu också, jag kör många snabba pass, både tempo, tröskel och intervaller. Jag kämpar på ordentligt, men ändå....

...det blir bara små, små förbättringar.

I går sprang jag t ex 3*(5*200 m) med 30 s vila och 1 minut setvila. För ett drygt år sen gjorde jag samma pass och då sprang jag intervallerna mellan 41 och 45 s. I höstas när jag inte alls var i form sprang jag på 43-46 s och igår på 38-43 s. Liten skillnad i fart och en liten förbättring då jag kunde springa med (för att vara mig) bra teknik hela passet, men jag vill ju ha mer utveckling, jag vill bli snabbare.

Antar att det bara gäller att ha tålamod och att fortsätta gneta. Det är knappt två hårdare veckor kvar innan jag drar ner lite på träningen inför tävlingarna i maj, får se vilka mirakel som hinner ske under den tiden :-)

Tills vidare drömmer jag om att bli snabb som

lördag 11 april 2015

Fartuthållning-tröskel-grispass.

Det har blivit såhär på sistone. Jag kör nästan bara kvalitetspass på mina löp-pass. Det blir långpass, intervaller, tempo eller mina favoriter. Fartuthållningspass! De pass som i vanliga fall är lugna distanspass, mellanpassen har i största mån förpassats till alternativ träning såsom simning och cykling. Detta upplägg verkar fungera bra för stunden och jag känner mig fysiskt starkare än på (väldigt) länge, vi pratar decennium.

Just fartuthållning har det nu blivit två helger i rad tillsammans med en kompis Mattias. Förra helgen körde vi ett progressivt pass. Eftersom Mattias satsar på Sthlm Marathon i år så startade vi i ett lite långsammare tempo än vad jag vanligen gör och dessutom blev det inte en så snygg fartökning utan den svajade lite. Jag hade dessutom ett stenhårt 3*1200 m i ordentlig överfart i benen från två dagar tidigare så passet tog ordentligt trots allt.
Nöjd med sista tre som dessutom har ordentliga motlut.

I dag var det då dags att introducera Mattias för 10-minutare med 1 minuts vila. Meningen var att köra 4 stycken något lugnare än normalt, dels för Mattias skull men också för att jag inte visste hur min kropp kände sig efter lite snuva och en lättare förkylning. Nu blev det inte riktigt så, det gick riktigt fort, närmast i milen tävlingsfart, eller kanske t.o.m marginellt snabbare.

Det blev så att när vi startade första intervallen så kände jag mig så stark så jag ville verkligen utnyttja passet och Mattias var den som fick lida lite för det på slutet. Nu är Mattias en vältränad 25-åring så han tål det allt men sista intervallen hängde han inte riktigt med :-).

Värt att nämna är också att jag la in en extra minuts vila mellan 3:e och 4:e intervallen samt att 3:e intervallen har ett grymt uppförslut på ca 20 m första 800 och 4:e intervallen har en utspridd klättring på ca 15 meter förutom att man då redan kört två tuffa intervaller. Livet är inte alltid rättvist.
I mitten den extra vilan.
Halvvägs in i sista tappat Mattias, men inte så mycket och sista 2-3 minuterna tappade jag tekniken och började kränga rätt rejält fast lyckas trots det hålla tempot uppe. Som sagt, jag kände mig stark idag.

Nu har jag två planerade tuffa veckor kvar och frågan är om jag inte ska försöka få till ett 15 km formtestlopp nästa helg, förutom minst ett kortintervallpass nu i veckan. Det känns bra nu och jag börjar längta efter Kungsholmen runt.

fredag 10 april 2015

Mellanspel - träningsnarkoman?

Det var länge sedan jag skrev något nu. Skulle vilja citera en gammal klassiker: "De é mycke nu" men jag vet att många andra har minst lika mycket på sitt schema och klarar av att blogga ändå.

Träningen flyter på bra, mycket mängd vad det gäller simning, cykling, innebandy och löpning gemensamt. Flera bra kvalitetspass i löpningen. Några omgångar med snuva som tvingar mig till lugnare träning (men ännu inte något längre uppehåll) och jag känner mig bra i kroppen.

Såg förresten ett avsnitt av Svett & Etikett där Kalle blev lite sjuk. Han uttryckte då sin oro för att all träning han lagt ner skulle försvinna, direkt, på bara 2-3 dagar. Det kan låta löjligt men jag känner allt igen mig, jag blir också orolig så fort jag tvingas till en ofrivillig vila i mer än 1 dag, det känns jättestressande.
Den stora frågan är om man räknas som träningsnarkoman då?
Träningsnarkoman?

Annars lunkar allt på, april verkar leverera vår och kanske en sommar dyker upp i maj?

Jag längtar något otroligt efter maj, framförallt nionde maj, då jäklar ska det bli sub40 (jaja tjat, men just det upptar det mesta av mitt träningstänkande just nu).